För att lösa mordet på Dag Hammarskjöld – börja med hans liv

När vi nu uppmärksammar 65-årsdagen av Dag Hammarskjölds död fortsätter en fråga att dominera diskussionen om flygkraschen i Ndola 1961: Vem dödade Dag Hammarskjöld?

Det är en förståelig fråga, men det är inte den bästa utgångspunkten.

Om vi vill förstå vad som hände Hammarskjöld natten mellan den 17 och 18 september 1961 bör vi först ställa en annan uppsättning frågor.

Vem var Dag Hammarskjöld?
Hur såg han på sitt ämbete?
Vilka principer styrde hans beslut?
Hur utövade han makt inom Förenta nationerna?
Vad försökte han åstadkomma i Kongo – och vem hade något att förlora om han lyckades?

Med andra ord: det bästa sättet att undersöka Dag Hammarskjölds död är att undersöka hans liv.

Varför Dag Hammarskjölds liv är viktigt för utredningen

Hammarskjöld dog inte som privatperson under en resa av personliga skäl. Han dog medan han tjänstgjorde som Förenta nationernas generalsekreterare, mitt under en av kalla krigets farligaste internationella kriser.

Han var på väg för att träffa Moïse Tshombe, president för utbrytarprovinsen Katanga, i ett försök att förhandla fram ett slut på striderna under Kongokrisen. Hans död kan därför inte på ett meningsfullt sätt skiljas från hans arbete.

Ändå tenderar diskussionerna om Hammarskjölds död att i hög grad koncentreras på själva flygkraschens mekanik: flygrutten, vrakdelarna, eventuell beskjutning, underrättelseverksamhet, kommunikation, fotografier, obduktionsbevis och så vidare.

Dessa frågor är oerhört viktiga. Och självklart har allmänheten rätt att få veta vem som mördade Dag. Om någon inblandad fortfarande lever bör den personen åtalas. Mord preskriberas trots allt inte.

De makabra detaljerna kan framför allt besvara frågan om hur Hammarskjöld dog.

Hans liv kan hjälpa oss att närma oss den andra frågan:

Varför?

Hur ansåg Dag Hammarskjöld att Förenta nationerna borde fungera?

För att förstå de möjliga motiven bakom Hammarskjölds död måste vi förstå hans syn på Förenta nationerna.

Hammarskjöld betraktade inte generalsekreteraren enbart som en administratör vars uppgift var att verkställa mäktiga medlemsstaters instruktioner. Under sin tid på posten, från 1953 fram till sin död 1961, bidrog han till att omvandla ämbetet till något betydligt mer inflytelserikt.

Han ansåg att den internationella tjänstemannakåren hade en skyldighet att vara oberoende och opartisk. Enligt hans synsätt tjänade generalsekreteraren syftena och principerna i FN-stadgan, snarare än en viss regerings nationella intressen.

Den skillnaden är viktig.

En generalsekreterare som helt enkelt följer stormakternas önskemål är förutsägbar. En oberoende generalsekreterare är det inte.

Hammarskjöld utvecklade diplomatiska metoder som utvidgade ämbetets praktiska räckvidd, bidrog till att forma modern fredsbevarande verksamhet, byggde på tyst diplomati och stod emot försök att göra den internationella tjänstemannakåren till ett verktyg för enskilda regeringar.

För honom var detta inte abstrakta idéer. De påverkade hur han utövade sitt ämbete.

Och till slut påverkade de mycket mäktiga – och förmögna – människors intressen.

Dag Hammarskjöld och Kongokrisen

Kongokrisen utsatte Hammarskjölds filosofi om internationell tjänst för en extraordinär prövning.

När Kongo blev självständigt från Belgien 1960 kastades den nya nationen snabbt in i en politisk och militär kris. Den mineralrika provinsen Katanga bröt sig loss under Moïse Tshombe, samtidigt som belgiska, västerländska, företagsmässiga, kalla krigsrelaterade och afrikanska intressen sammanstrålade kring konflikten.

Katanga var inte bara ännu ett landområde på kartan. Provinsens enorma mineraltillgångar gjorde kontrollen över den ekonomiskt och strategiskt betydelsefull.

Hammarskjölds agerande förde honom i allt större konflikt med personer och institutioner som hade sina egna uppfattningar om vad som borde ske i Kongo.

Det är här biografin blir till bevismaterial i utredningen.

För att förstå vem som kan ha tjänat på att Hammarskjöld röjdes ur vägen måste vi förstå vad Dag försökte förhindra – och vilket slags Kongo han ansåg att Förenta nationerna hade ett ansvar att skydda.

Hammarskjöld var politiskt obekväm

Det finns en frestelse att främst minnas Dag Hammarskjöld som en stillsam moralisk gestalt: den kontemplative statsmannen, författaren till Vägmärken, den lågmälde svenske diplomaten som talade om tjänande, integritet, uppoffring och tro.

Den Dag fanns.

Men han var också en formidabel politisk aktör.

Han kunde vara envis och oerhört beslutsam. Han förstod institutionell makt och visste hur den skulle användas. När han ansåg att en princip stod på spel fick påtryckningar honom inte nödvändigtvis att retirera.

Den kombinationen är viktig.

Hammarskjölds värderingar var inte begränsade till privat meditation. Hans inre principer fick yttre politiska konsekvenser.

Oberoende innebar att vägra bli någon annans redskap. Opartiskhet innebar att stå emot krav på särbehandling. Internationalism innebar att utmana föreställningen att mäktiga stater automatiskt skulle få bestämma svagare staters öde.

Lojalitet mot FN-stadgan kunde innebära att stå i vägen för regeringar, företag, underrättelsetjänster, politiska fraktioner eller individer som eftersträvade mål som var oförenliga med hans uppfattning om organisationens ansvar.

Ur det perspektivet är studiet av Hammarskjölds personlighet ingen avstickare från studiet av hans död.

Det är en oumbärlig del av utredningen.

Vem tjänade på Dag Hammarskjölds död?

Frågan cui bono? – vem tjänar på det? – är användbar, men bara om vi först förstår vad som förändrades när Hammarskjöld dog.

Det kräver att vi rekonstruerar världen sådan den såg ut omedelbart före hans död.

Vilka:

politiska linjer drev han?
förhandlingar pågick?
mål hade han för avsikt att uppnå i Katanga?

Vems mål stod hans politik i vägen för?

Vilka betraktade:

Förenta nationernas insats i Kongo som ett hot?
Hammarskjöld personligen som ett hinder?

Och kanske viktigast av allt: Vad blev lättare när Dag Hammarskjöld var borta?

Ingen av dessa frågor identifierar i sig en mördare, men att fastställa medel, motiv och möjligheter har alltid varit en del av seriöst utredningsarbete.

Hammarskjölds biografi hjälper oss att fastställa det politiska landskap inom vilket dessa frågor måste ställas.

Varför Vägmärken inte räcker

Det finns ytterligare en komplikation när det gäller att förstå Hammarskjöld.

För många läsare sker det första mötet med honom genom Vägmärken, den postumt utgivna samlingen av privata reflektioner som hittades efter hans död. Det är en extraordinär dagbok, men den är inte en fullständig biografi. Att läsa Vägmärken utan att studera Hammarskjöld i hela hans komplexitet kan skapa en märkligt kroppslös bild av mannen: andlig, introspektiv, ensam, filosofisk.

Generalsekreteraren som verkade inom FN var allt detta – och mycket mer.

Han förhandlade, manövrerade, skaffade sig fiender, försvarade sin auktoritet, uthärdade angrepp från några av världens mäktigaste politiska gestalter och fattade beslut med konsekvenser för regeringar, arméer, företag, diplomater, underrättelsetjänster och befolkningar som kämpade för att frigöra sig från kolonialt styre.

Om vi skiljer den kontemplative Hammarskjöld från generalsekreteraren Hammarskjöld förlorar vi den sammanbindande tråd som kan vara allra viktigast för att förstå hans död.

Frågan är större än ”Vem dödade Dag Hammarskjöld?”

Det finns goda skäl till att omständigheterna kring Hammarskjölds död fortsätter att granskas internationellt.

Men mysteriet får inte reducera honom till rollen som ett ”tragiskt historiskt mordoffer”.

Dag Hammarskjöld hade ett liv före Ndola och planerade en pensionärstillvaro på sin gård, Backåkra. Hans arbete som FN generalsekreterare skapade de omständigheter som förde honom till Ndola den heta septembernatten.

Han hade övertygelser om internationell tjänst, idéer om Förenta nationernas oberoende och en särskild syn på generalsekreterarens ansvar. Och han hade intagit betydelsefulla ståndpunkter under avkoloniseringen och Kongokrisen. Han hade anhängare, kritiker, allierade, motståndare och fiender.

I september 1961 höll alla dessa krafter på att sammanstråla. Vraket i Ndola utgör därför bara en del av berättelsen.

För att förstå hans död, följ hans liv

Utredningen av Dag Hammarskjölds död granskar flygplan, dokument, vittnen, kommunikation och kriminalteknisk bevisning.

Men det finns ytterligare information som ofta lämnas därhän: Dag Hammarskjöld själv.

Studera vad han trodde på, hur han utövade sitt ämbete och vilka beslut han fattade. Undersök de principer han vägrade att överge. Fundera över vilka intressen dessa beslut hotade. Se på vad han gjorde i Kongo. Och tänk på vad Dag hoppades åstadkomma när han steg ombord på Albertina för resan till Ndola.

Fråga sedan vem som behövde ett annat utfall.

Mysteriet kring Dag Hammarskjölds död började inte i skyn över Centralafrika den 17 september 1961.

Det började långt tidigare.

Och om vi verkligen vill förstå varför Dag Hammarskjöld dog kan hans liv fortfarande vara ett av de viktigaste bevismaterial vi har.

Utforska mer:

Är Dag Hammarskjölds liv och arv nytt för dig? Börja här.

Simply Dag: The Private Man in a Public—and Dangerous—Office finns nu tillgänglig överallt där Amazon säljer böcker (https://www.amazon.se/dp/B0HC38969W). Ljudboken finns exklusivt på SaraCausey.Shop.

Träd in i det privata rummet för läsare som ser bortom ytan. 🦄 Gå med i nyhetsbrevet Unicorn Dispatch här.